ag vill inte skylla det onda som hände på Anna, men på något sätt gör jag det ändå. Nu efteråt minns jag hur det var när hon kom till oss, hur ensam hon verkade, och hur barnslig hennes tunna kropp såg ut. Men jag minns också hennes hårda ögon när de stirrade rakt in i mina.

Kristin bor med sin mamma Änggärd i Älvdalen. Hon har ärvt sin mors talang att bota sjuka och om natten kan hon flyga. Då kan hon besöka bybor och läsa deras drömmar. Till deras gård kommer fosterbarnet Anna och med henne sätter ryktesspridningen fart. Kan Kristin använda sina förmågor för att rädda de anklagade från döden?